Personlig assistent är ett yrke man kanske hamnar i rent slumpmässigt. Många gånger görs inte det aktiva valet från början utan i ett senare skede, när man har arbetat en tid inom yrket och ser dess fördelar.

Här kan man också hitta personer med varierande utbildningar och erfarenheter från många olika områden i samhället. Många som väljer yrket har människor med funktionsnedsättning i sin närhet eller i familjen.

Yrket personlig assistent har, som vi tidigare nämnt, inte funnits så länge, och har genomgått en stadig utveckling under senare år. Självklart finns det utbildningar att tillgå, även om det stora flertalet inom yrket inte har en utbildning som just personlig assistent. För att precisera själva yrkesrollen, kan man ställa frågan:

Hur ska man agera för att vara en bra personlig assistent?

Lämna hjärnan hemma - ska man göra det?

Det kan låta enkelt. Som att arbetet som personlig assistent inte alls är så svårt som det påstås, och att det inte krävs speciellt mycket av den personliga assistenten. Uttrycket står egentligen för att brukaren ska styra och att assistenten ska utföra, utan egen värdering.

Men i själva verket är det så att assistenten i allra högsta grad behöver ha hjärnan med sig, för att klara av att låta brukaren styra. Det assistenten däremot absolut ska lämna hemma är sitt privatliv, sina egna värderingar och åsikter.

För att återknyta till bokens inledande kapitel, förs det en diskussion om kompetens och kompetensutveckling och tankar om att utbildning kan vara ett hinder.

En personlig assistent arbetar ofta utifrån egna erfarenheter, mer än eventuell utbildning. Man har lärt sig arbetet den "hårda vägen". Man har gjort misstag och på egen hand byggt upp erfarenhet och kunskap om hur arbetet ska fungera.

Faran med utbildning skulle kunna vara att den personliga assistenten ser sig som en vårdare, som en utbildad person som ska styra upp saker och ting utifrån sitt kunnande. Och därmed minska brukarens självbestämmande.

Med rätt utformad utbildning som fokuserar på yrkesrollens grundläggande funktioner och etiska frågor, är utbildning inget hinder.

Det är viktigt att ha kunskaper rörande LSS riktlinjer kring exempelvis valfrihet, självbestämmande och delaktighet.

Även kunskaper om tystnadsplikt, bemötande och att arbeta utifrån brukarens vilja och behov, är nödvändiga för att ta sig an uppdraget som personlig assistent.

Med sådant i bagaget står man väl rustad inför sin yrkesutövning. Men då situationen ser ut som den gör, borde alla åtminstone ha chansen till fortbildning inom dessa frågor.

Oavsett om man arbetat länge eller under en kortare period, är det viktig att tänka över hur man ska agera, vad man ska göra och hur man gör. Det är en viktig början för att bli medveten om och utveckla sin yrkesroll.

Som personlig assistent är det inte säkert att du har samma arbetsplats varje dag. Det är inte säkert att det du tror att du ska göra under arbetspasset kommer att bli av.

Du möter kanske inte samma personer varje dag. Man kan assistera vid väldigt många olika aktiviteter under en och samma vecka. Du ställs kanske inför många olika situationer under ett arbetspass.

Livet för en person med en funktionsnedsättning är precis som för alla andra föränderligt.

En personlig assistent måste helt enkelt vara flexibel för att kunna följa med i en annan människas liv. Om du inte är flexibel blir det svårt att hantera att brukaren ändrar åsikt, att planer förändras eller att aktiviteter ställs in.

Du behöver även vara flexibel i tanken, för att kunna tänka om och kanske förändra egna åsikter när det krävs.

• En personlig assistent måste också ha respekt för brukarens rätt till sitt eget liv. Det innebär att du respekterar brukarens vilja och brukarens åsikter.

• Det är också nödvändigt att ha en respektfull hållning inför brukarens familjesituation och anhöriga. Samtidigt behöver du vara respektfull inför kollegor och arbetsledning och din egen yrkesroll. Se med respekt på det arbete du utför och allt det innebär.

• Genom att vara lyhörda kan vi känna in brukarens minsta intention. När du är lyhörd kan du enklare ställa dig själv som person vid sidan av och låta brukaren styra. Brukarens liv förenklas av att den personliga assistenten är lyhörd och kan tolka även små signaler från brukaren eller smidigt följer brukarens anvisningar.

• Den personliga assistentens empatiska förmåga ger förståelse för brukaren och dennes situation men empatin ska inte halka över i medlidande. Har du en empatisk förmåga kan du förstå hur andra känner och vilka behov de har. Helt enkelt förmågan att se andra människor! Det här är bara några sätt att se på yrket personlig assistent utifrån fina ord som ofta används.

Och faktum är att utan dessa egenskaper blir man ingen professionell personlig assistent. Det som krävs i platsannonserna är helt riktigt. En personlig assistent behöver absolut vara flexibel, lyhörd, ha respekt och empatisk förmåga.

I det här arbetet behöver man även vara utrustad med livserfarenhet och medmänsklighet. Det kräver egentligen ingen utbildning, och livserfaren och medmänsklig kan man vara även om man är ung.

Det är ett speciellt yrke - så speciellt att man knappt kan utbilda sig, ett svårt yrke, man ska vara en blomma i tapeten, vara armar och ben eller händer och fötter, kompensera funktionshindret, lämna hjärnan hemma, man jobbar för att jobba bort sig själv, ett fritt jobb.

Föreställningarna om att det här arbetet är så speciellt är vanligt förekommande. Det är ett speciellt arbete att arbeta för någon annan, och så pass nära. Men om det speciella hindrar oss från att få bra utbildning, lön och den status yrket personlig assistent förtjänar, måste det speciella med yrket tonas ner.

Verkligheten är väl ändå att det är ett yrke bland andra. Ett serviceyrke där man arbetar på uppdrag av brukaren. Ett svårt yrke kan det sannerligen vara men inte omöjligt. Det gäller att vara lyhörd nog för att ta in brukarens vilja, och ödmjuk nog för att förstå den.

Man ska komma ihåg att personliga assistenter arbetar för personer med kroppsliga funktionsnedsättningar, såväl som för människor med intellektuella funktionsnedsättningar.

Eller båda i samma person. Men hur funktionsnedsättningen än ser ut, arbetar ändå den personliga assistenten med stöd, service och delaktighet. Uttrycket att man ska vara en blomma i tapeten står helt enkelt för att en personlig assistent ska vara så diskret som möjligt. Finnas men ändå inte. Undvika att ta plats och kräva uppmärksamhet, speciellt om den personliga assistenten arbetar i brukarens hem.

Respektera brukarens integritet.

Att vara någons armar och ben eller händer och fötter betyder i praktiken att den personliga assistenten ska överbrygga och kompensera där funktionsnedsättningen sätter hinder. När man lämnar hjärnan hemma är det för att tydliggöra att brukaren är den som styr och bestämmer, och den personliga assistenten utför sitt arbete utan att lägga egna värderingar eller eget tänkande emellan.

För att klara av det är det bra att ha hjärnan med sig hela tiden. Uttrycket är symboliskt och underförstått att den personliga assistentens hjärna inte behövs i brukarens liv eftersom brukaren har en egen hjärna. När en personlig assistent arbetar för att arbeta bort sig själv, handlar det om att ordna för ett så självständigt liv för brukaren som möjligt.

Ett liv som andra. Det kan vara ett fritt arbete, eftersom man följer brukaren i det som han eller hon gör men det kan också lika gärna anses ofritt, eftersom de personliga assistenterna faktiskt inte kan bestämma innehållet. Det kan också vara ofritt om brukaren inte har förmågan till så många olika aktiviteter eller om aktiviteterna är väldigt rutinstyrda. Frihet eller inte så är arbetet utvecklande.

Vår upplevelse är att det finns det en hel del fördomar, föreställningar och även glorifiering kring yrket personlig assistent.

Det kan vara bra att syna dem innan man går vidare och funderar närmare över personliga assistenters kvalitéer och yrkesroll.

Finns det någon relevans i föreställningarna, finns det någon sanning i fördomarna och ger glorifieringen en rättvis bild av yrket?

Kanske har de tillkommit som ett försök att förklara ett yrke. Ett yrke som fortfarande har ett otydligt innehåll, där många personliga assistenter dagligen funderar över vad de egentligen ska göra och vad som faktiskt ingår i jobbet.

Man behöver en inkomst och måste därmed ha ett arbete och väljer ett som lämpar sig och som lockar. Det är inget annorlunda eller mer speciellt i detta yrke. Det är inget kall vi har fått. Vi har valt ett yrke och vi väljer att sköta det på ett professionellt sätt.

Statusen är tyvärr oförtjänt låg och yrket ses i vissa fall som ett genomgångsyrke. Lönen är inte anpassad till de krav som ställs och vi arbetar ibland under krävande och otydliga arbetsförhållanden med specifika anställningsvillkor.

Vi borde börja se det här yrket för vad det är. Ett yrke bland andra, men ett yrke med komplext och intressant innehåll. Det är dags att höja statusen i både våra egna och andras ögon.

Man behöver alltså ta sig en titt på de föreställningar och fördomar som i första hand används av oss personliga assistenter och kanske därmed speglar vår egen syn på vårt yrke.